En dag i en lärares liv

Malin smällde igen bildörren och tryckte gasen i botten. Som vanligt var hon sen på morgonen. På vägen till jobbet tänkte hon igenom dagen steg för steg. Hon hade gjort en planering dagen innan och lagt fram material på skrivbordet som hon skulle använda den första lektionen. Hon visste vad hon skulle göra de andra två lektionerna men hade ännu inte kopierat upp något. Det hade hon tänkt göra på morgonen. Om nu bara långtradaren med släp kunde köra på lite så att hon slapp komma fram till jobbet innan det hann bli förmiddag. Det fanns ingen möjlighet att köra om men hon pendlade lite mellan att ligga lite närmare mittlinjen för att se om hon kunde hitta någon lucka och att ligga precis bakom långtradaren.

Hon kom fram till sitt arbetsrum precis 4 minuter innan lektionen skulle börja. Hon hann bara hälsa på kollegorna i samma arbetsrum och sedan ta datorn och materialet under armen och rusa till klassrummet. Nu hade hon 3 timmar undervisning med sfi D. Eleverna hade redan gått in i klassrummet och satt sig när hon öppnade dörren och gick in.

-God morgon! hälsade hon.

-God morgon! svarade eleverna.

Hon gick fram till katedern och ställde datorn på den. Sedan tog hon en titt ut över klassen. Det var bara ungefär halva klassen där idag.

-Då ska vi se vilka som är här idag, sa hon och öppnade datorlocket.

Eftersom det rådde coronapandemi i landet var eleverna tillsagda att de absolut inte fick komma till klassrummet om de kände sig det minsta snuviga, hostiga eller hade feber. I sådana fall fick de delta i lektionen via Skype. Malin loggade in på Skype och genast anslöt ytterligare några elever. Dessutom hade Lola skickat ett meddelande i chatten: ”Jag kommer inte idag jag. Känner mig jätte yr”.

-God morgon ni på Skype, hälsade hon även på dem. Ali är här, Ann är med på Skype. Hur mår din man? Har han kommit hem från sjukhuset?

-Nej, mi man äl kva på sjukhus, mhm, svarade Ann.

-Det var tråkigt att höra, sa Malin. Jeta är inte här än. Vi får se om hon kommer. Mimi är med på Skype.

-God morgon Malin, hördes en svag kvinnoröst i högtalaren på datorn. Ja äl hemma ida. Ja missa tåge.

Malin suckade. En frisk elev som bara har 2 dagars undervisning i klassrummet har valt att stanna hemma en av dessa 2 dagar. När närvaron var kollad började lektionen. Först skulle de öva på att presentera något muntligt. Rubriken var En viktig händelse i mitt liv.

-Det kan vara precis vad som helst, det behöver inte ens vara sanning, sa Malin. Ni kan berätta om när ni gifte er, er resa till Sverige, när ni fick ert första barn eller vad ni åt till frukost. Det spelar ingen roll.

De fick 20 minuter på sig att förbereda sig. Den muntliga presentationen om en känd person från Sverige eller hemlandet hade inte gått så bra förra lektionen. I stort sett alla elever hade hittat information på internet och skrivit av den rakt av vilket ledde till att de inte kunde uttala de svåra orden och ingen, inte ens Malin, förstod vad de pratade om.

Då öppnades dörren och Jeta kom in.

-God morgon, hälsade Malin lite cyniskt. Varför kommer du för sent?

-Hej, hej! hälsade Jeta glatt, till synes helt omedveten om att det redan gått 15 minuter av lektionen. Hon hälsade glatt på klasskamraterna på arabiska.

Malin gick igenom uppgiften en gång till så att Jeta skulle ha en chans att jobba med den.

Sedan förflöt förmiddagen med sfi D utan problem. De läste en text gemensamt och svarade på frågor och sedan tittade de på nyheterna på lätt svenska.

På rasten blev det en liten kö av elever framme vid katedern.

-Malin. Kan jag schema? Dagis vill schema. De tror att jag ljuga.

-Malin. När kan göra sfi D nationella prov? Arbetsförmedlingen säga jag måste göra prov.

Malin fixade ett schema och förklarade tålmodigt varför vederbörande inte kunde göra något nationellt prov den här gången. Därför hann hon inte heller den här rasten kopiera upp material till lektionerna efter lunch.

När lektionen var slut för dagen var kl. 11.30. Nästa lektion började kl. 12.45 vilket kan tyckas som en väldigt lång lunch men inte om man är lärare. Det blev ytterligare en liten kö vid katedern med praktiska problem som måste lösas.

-Malin. Jag böja på samhälle information. Jag måste gå tidigale imorron.

-Malin. Kan du skriva närvarorapport till social? Idag de ä sista dag.

Kl. 11.50 kunde Malin hasta iväg till personalrummet för att värma sin matlåda i mikron. Där träffade hon mentorn till några elever hon hade i svenska 3. Hon tog tillfället iakt.

-Oskar, jag har lite problem med dina mentorselever. De är trevliga och så men de är så slutna. Jag får ingen respons från dem. De säger ingenting. Jag vet inte vad jag ska ta mig till mer. De svarar knappt på frågor ens. Jag har försökt med allt jag kan komma på. Är det något du har hört från andra lärare eller är det bara på svenskan som de är sådana?

-Nej, det känner jag inte igen alls. Men jag ska prata med dem. Vi har mentorstid idag på eftermiddagen. Jag ska se om jag hinner ta upp det med dem då.

Efter lunchen blev det äntligen en kort minut att hinna kopiera material. Med en bunt varma häften och datorn under armen var det dags för nästa lektion. De skulle ha grammatik. Adjektivets svaga och starka böjning samt hur man komparerar dem. Det var ett nytt avsnitt i grammatiken men Malin visste att eleverna hört detta förut, de behövde bara öva lite till för att befästa kunskapen. Hon tog whiteboardpennan.

-Vad är ett adjektiv? frågade hon ut i klassrummet.

-Hoppar, sa en av eleverna.

-Nja, hoppar är ju något som man gör, sa Malin.

-Ja, just ja! Det är ju verb, sa samma elev.

-Blå, snäll, bra, sa en annan elev.

-Just det. Vad kan man göra med ett adjektiv?

De diskuterade vidare och till slut hade de tillsammans benat ut vad ett adjektiv var, hur det skulle böjas i olika situationer och hur man kunde jämföra olika saker genom att komparera dem. Malin delade ut häftena som hon kopierat på lunchen och eleverna började jobba frenetiskt. Då blev det tid att sätta sig ner, hämta andan och kolla mailen.

”Har vi något sfi-möte i eftermiddag?” skrev hon i mailrutan och klickade på Skicka.

Efter ett tag kom det ett svar från kollegan Anna: ”Vet inte”. Och från kollegan Helena: ”Jag kan ändå inte delta för jag ska vara på ämneslagsträff med historielärarna i eftermiddag”. Och senare från skoladministratören Christina: ”Jag har inget att ta upp. Det är ingen på ingång just nu i alla fall”. Och ännu senare från rektor Susanne: ”Då föreslår jag att vi inte har något möte. Anna och Malin, det verkar som om ni får klara er själva. Ni kan kanske gå igenom era gemensamma elever och se om det är någon som måste skrivas ut.”

Under lektionen smet Malin iväg till cafeterian för att köpa sitt eftermiddagskaffe eftersom den var stängd när hennes lektion var slut.

Den sista lektionen för dagen började bara 10 minuter efter att den föregående slutade så Malin hade förberett sig och tagit med även materialet för den lektionen. När den skulle börja stod 2 elever utanför klassrummet och undrade om de kunde få en uppgift att jobba med hemma istället för att vara i klassrummet eftersom de hade träff med studentkommittén just den här lektionen. Malin suckade. Hon orkade inte argumentera emot eftersom hon insåg att det var lönlöst, eleverna skulle ändå välja att gå till studentkommittén vad hon än sa. Därför räckte hon över några papper som hon tänkt att de skulle jobba med och berättade att det skulle bli oanmäld frånvaro, anmäld frånvaro gav endast mentor. Sedan stängde hon dörren till klassrummet för tredje och sista gången den här dagen. Hon vände sig om och såg ut i klassrummet. Där satt det 5 elever. Hon kände hur modet sjönk och hur munnen blev till ett streck. Idag skulle de diskutera frågor som eleverna förberett hemma. Var det möjligtvis därför som studenterna hade möte idag på eftermiddagen och så många andra också valt att vara borta?

-Hur många har gjort uppgiften till idag? frågade hon.

2 elever räckte upp handen. En elev såg lite skuldmedveten ut, en elev såg ut som om det inte spelade någon roll och den tredje eleven såg ut att ha intagit en försvarsställning.

-Jag har 3 prov den här veckan. Jag har inte hunnit läsa något.

-Förlåt Malin. Jag har varit sjuk i helgen och förra veckan. Jag visste inte att vi hade läxa.

-Jag glömde häftet i skåpet och nu har jag visst tappat bort det. Kan jag få ett nytt häfte?

Lektionsplaneringen sprack. Nu gällde det att snabbt ställa om och tänka ut något annat än att diskutera frågorna. Hon valde den enkla vägen.

-Då får ni läsa texten och svara skriftligt på frågorna istället för att diskutera dem muntligt. Jag vill att ni skriver dem i Google Drive, döper dokumentet till Nysvenska och dagens datum och att ni innan lektionen är slut idag har delat det med mig.

-Får vi jobba tillsammans?

-Ja, men ni skriver inte texten tillsammans utan var och en skriver en egen text som ni delar i Drive.

-Vad händer om man inte hinner klart idag?

-Fundera inte över det utan koncentrera dig istället på att hinna klart med uppgiften.

Nu blev det lite tid över för att fundera på vad hon och Anna skulle prata om på sfi-mötet. Hon tyckte att Lola skulle skrivas ut. Hon hade ingen progression, det verkade som om hon nått sitt tak. Dessutom skulle hennes etablering gå ut och då behövde hon ändå få en annan sysselsättning. Hon var ännu med i jobb- och utvecklingsgarantin. Malin tyckte att Lola skulle söka upp SYV-Johan för att diskutera vilka möjligheter det fanns om man inte kunde få något betyg på sfi D. Vilka vägar vidare i yrkeslivet fanns för den som bara hade fått betyg i sfi C?

På mötet senare var Anna och Malin helt överens om att flickan behövde skrivas ut.

-Hon hänger inte med alls, sa Anna. Vi har läst en lättläst version av Anna, Hanna och Johanna och hon har haft jättesvårt att förstå och svara på frågorna. Och hon har gått länge på sfi, och innan det gick hon ju på IMspråk.

Anna hade redan förberett Lola på att hon skulle skrivas ut. De hade också gått tillsammans till expeditionen för att boka en tid till SYV-Johan men den tiden hade Lola missat.

-Jag undrar hur det kommer att gå för henne. Hon kommer säkert att vända på dygnet nu, funderade Anna högt. Vad ska hon göra? Jag tänker att hon om någon skulle behöva någon form av stöd. En kontaktperson eller en ledsagare eller något. Och vilken typ av arbete skulle hon kunna utföra. Biträde till sjukvårdsbiträde? Hon är ju ibland lite borta i mössan. Är hon så traumatiserad? Ensamkommande flicka från Eritrea. Hur många ensamkommande har varit flickor? Det är ju inte vanligt.

Oron för Lola lyste igenom i Annas tonfall.

Innan dagen var slut var Malin dessutom tvungen att anmäla en av sina mentorselever till EHT nästa vecka. I rutan för ”Orsak” skrev hon: Han har hög frånvaro. Jag tror att han skulle behöva ett besök hos kurator för att prata om sin funktionella språknedsättning och hur han kan hantera den. Han har också låg studiesjälvkänsla”. Sedan släckte hon skivbordslampan och åkte hem.