VAK – vård av katt
Kisse är sjuk. Han kom in i lördags morse tufsig och rufsig i pälsen efter ett tydligt kattslagsmål. Efter det har han successivt blivit sämre och sämre så vi beslöt att ta honom till veterinären. Han hade mycket ont, skrek och morrade när man närmade sig honom och verkade allmänt ”förvirrad” och lite chockad.
Han var mycket duktig hos veterinären och undersökte varenda vrå av rummet. Men veterinären lät sig inte luras utan beslöt att söva honom lätt för att kunna undersöka honom utan att han skulle protestera eller göra honom illa. Hon hittade flera sår på huvudet och nacken. När hon skulle börja raka av pälsen för att se hur såren såg ut råkade hon på en stor varböld som sprack och var och blod vällde ut ur det lilla såret. Men det kom mycket. Hon fick använda mycket papper innan hela bölden var tömd. P g a detta fick vi recept på penicillin och smärtstillande som han skulle äta 5 dagar. ”Under tiden han äter medicinen bör han vara inne”, sa veterinären. Eller hur, tänkte jag. Det kommer ju inte att gå att hålla honom inne 5 hela dagar och nätter. Ingen av oss kommer att stå ut med det, varken husse, kisse eller jag. Kisse kommer att klättra på väggarna. Mycket riktigt. Han hade knappt vaknat upp efter sövningen (han vaknade till ordentligt hemma och var vinglig på bakbenen och allmänt stressad) förrän han ville gå ut. Det fick han naturligtvis inte men han sprang sedan hela kvällen mellan alla olika utgångar för att se vilken dörr som öppnades. Han svansade än kring mina ben, än kring makens ben för att se om jag eller husse skulle släppa ut honom. Ingen dörr öppnades så klart. När vi släckt och gått och lagt oss somnade vi och jag märkte sedan inte av kisse. Han måste ha somnat också, utmattad av allt han varit med om under dagen. Klockan 5.30 morgonen därpå väckte han oss och ville i alla fall gå ut. Då verkade han piggare så då fick han gå ut. Han kom sedan in vid 9-tiden precis som han brukar men sov sedan hela dagen.
Penicillinet han fick skulle han ta i tablettform och det skulle smaka lever och inte vara några problem alls att få i katten, enligt bipacksedeln i förpackningen. Jo tack, nu var det kisse som inte lät sig luras. Han luktade misstänksamt på tabletten och sa sedan ”nej, tack!”. På kvällen samma dag som han hade varit hos veterinären skulle han få den första tabletten. Den gick ändå att få ner med lite lirkande från mattes sida. På morgonen dagen därpå var det dags för nästa tablett som också slank ner av bara farten tror jag eftersom han var hungrig på frukost. Tredje gången var det nobben direkt. Och nu måste jag avslöja något riktigt hemskt: Kisse brukar äta torrfoder på köksbordet. Han sitter på köksbordet och jag matar honom med en bit torrfoder efter den andra och han äter snällt tills han blir mätt. Så vi satte oss till bords även denna kväll och började äta torrfoder bit för bit. Plötsligt la jag dit tabletten men han slickade lite på den och tyckte sedan att den inte alls var nödvändig att äta. Han fick en ny torrfoderbit som låg på tabletten men bara torrfodret försvann ner i kisses magen. En ny torrfoderbit, den här gången bredvid tabletten men inte heller den gången kom medicinen med. Det spelade ingen roll var jag la medicinen, bredvid, under, på tabletten, han nosade sig fram till var torrfoderbiten låg och tog sedan bara den och ingen penicillintablett. Till slut hade han blivit mätt och hoppade ner från bordet utan att ha ätit medicinen alls. Då fick husse rycka ut, mosa tabletten i lite vatten och med milt våld pressa ner den med hjälp av en spruta i kisses mun.
Ingenting har gått enligt föreskrifterna men det går nog bra ändå.