Hösten 2017
Vi har nu kommit in i andra halvan av november 2017 och även om det är lite tidigt för årsbokslut så kommer här ändå någon sorts sammanfattning av hur hösten har sett ut hittills. Jag kan säga redan nu att det inte kommer att bli någon rolig läsning.
Redan under sommaren upptäckte jag att jag fått tilltagande ryggsmärtor, speciellt på morgonen. Eftersom jag trodde att jag hade en säng som inte passade min rygg sprang vi iväg och köpte en helt ny dubbelsäng och hoppades på en förbättring. Det blev också lite bättre men ryggen har inte blivit helt bra än. Sedan upptäckte jag att jag blödde lite från tarmen eller underlivet men kunde inte riktigt utröna exakt varifrån. Sökte vårdcentralen och de upptäckte en kraftig anemi (blodvärde 75) som gjorde läkarna på vårdcentralen mer chockade än jag själv. Jag fick en remiss till kirurgen på ett sort snabbspår som de använder när de misstänker cancer. De gjorde en rejäl utredning och det visade sig att jag hade lättblödande polyper såväl i underlivet som i slutet av tjocktarmen vilket ledde till besök på såväl kvinnokliniken som kirurgen. Något positivt i det hela var att det inte var cancer i alla fall. Utredning av ryggsmärtorna (som jag sökte för också) hamnade lite i skymundan. Vårdcentralsläkaren tryckte på ryggen och konstaterade bara att jag hade ett begynnande diskbråck. Ryggvärken har sedan tilltagit och avtagit men aldrig helt försvunnit. Den kommer och går. Sedan krockade jag med ett rådjur eller en hjort på väg till jobbet och fick lämna in bilen på verkstaden i 1 vecka innan den kunde hämtas ut igen. Det gick också ganska bra eftersom jag absolut ville ha en hyrbil under tiden. Dagarna efter krocken reste maken till sin mamma som efter en läkarundersökning fått någon form av demensdiagnos. Under tiden han var borta var kisse ute en kväll när jag kom hem från jobbet men kom inte in när jag ropade på honom. Jag tänkte att han var ute och roade sig med att jaga, klättra i träd och annat skoj men när kvällen kom och jag inte sett till kisse på hela kvällen beslöt jag mig för att gå ut och leta lite efter honom. Han satt då utanför huset, kraftigt tufsig och blödde från ett sår ovanför ögat och från ett under hakan. Kl. 21.15 for vi i ilfart iväg (i hyrbil och utan maken) till veterinären. Det visade sig att han inte kunde blinka på ena ögat. Vi fick antibiotika och smärtstillande samt order om att tvätta såren morgon och kväll samt droppa tårersättning i ögat var tredje timme i 7 dagar. Sedan tillbaka igen med kisse som nu blivit bättre (Igår och i förrgår har han kommit in med möss och förväntat sig beröm). Men det har tagit oss fyra veterinärbesök. Och imorse när jag stod i duschen knäckte det till i ryggen. Det gjorde ont och musklerna blev helt spända så idag har jag varit hemma från jobbet. IGEN!! Dessutom är maken iväg till sin mamma igen några dagar för att hjälpa till med lägenhetsförsäljning och återbesök till läkare. Usch och fy! En sådan här höst vill jag aldrig mer uppleva igen.