Dags att deklarera
Maj är en hektisk månad. Särskilt för lärare. Det sista ska gås igenom för att man ska hinna med allt kursen ska innehålla och betyg ska sättas. Hemma ska det sås i odlingslådor och förkultiveras i småkrukor. Dessutom har vi köpt ett nytt växthus som ska sättas upp innan det förkultiverade måste omplanteras. Rabatter ska rensas och ses över för att hitta eventuella växter som inte överlevt vintern och som behöver bytas ut. Fönster ska tvättas… Ja, ni känner igen detta också, antar jag.
Dessutom gifter sig min syster den här månaden och till det måste ju gästerna vara iordninggjorda och snygga. Ny frisyr, nya kläder och lite annat som legat i träda under vintern behöver också ses över lite extra nu när vårsolen börjar skina.
Just det. Vårsolen börjar skina. Man vill ju också kunna sitta på uteplatsen och lapa sol och njuta av tillvaron lite.
Och så måste man ju deklarera. Vi har pratat om det hemma i flera dagar. Det har funnits med i tankarna men hela tiden skjutits på för andra, för stunden viktigare prioriteringar. Ända tills igår. Då vaknade jag kl. 06.00 och min första tanke var att jag inte får glömma att deklarera på kvällen. Jag åker bil varje dag till jobbet och tidigare i vår har jag fått ett stenskott på vindrutan som utvecklat sig till en ganska lång spricka. Jag hade fått en tid den 2 maj och hade bokat en lånebil som skulle hämtas mellan kl. 7 och 8. Jag hade alltså inte tid på morgonen att deklarera men hade det tydligt i tankarna och var fullt medveten om den plikten också. På eftermiddagen åkte jag tidigare från jobbet för att hinna hämta bilen och lämna tillbaka lånebilen innan kl. 17. Sedan hem och ”vattna” de gjutna plintarna till vårt växthus, vattna mina nysådda plantor, ge katten mat och vatten, jobba lite extra eftersom jag blivit tvungen att åka tidigare. Sedan äta kvällsmat, göra mig iordning inför natten och så vaknade jag imorse (den 3 maj) med ett ryck kl. 06 och insåg att jag GLÖMT ATT DEKLARERA!!! Det har ALDRIG hänt förut och plikttrogen som jag är fick jag lite smått panik. Efter lite letande hittade jag på Skatteverkets hemsida att man kunde lämna in deklarationen på ett skattekontor under dess öppettider. Klickade mig vidare och hittade vårt närmaste skattekontor. De hade öppettider 10.00-16.00 idag. Men idag har jag undervisning en lektion direkt på morgonen och en lektion sist på dagen. Däremellan har jag planeringstid. Okej, tänkte jag. Jag får helt enkelt åka tillbaka 3,5 mil för att lämna in min deklaration och sedan igen 3,5 mil tillbaka till jobbet mellan mina lektioner. Ringde till maken som befann sig på sitt jobb i Stockholm och berättade detta för honom. Och jag måste säga att jag har en underbar man på alla sätt och vis. Han kunde konstatera att det blev en extratur för mig och erbjöd sig att hämta min deklaration hemma och sedan åka tillbaka in till stan och skattekontoret och lämna in den innan kl. 16. Urgulligt, eller hur. Så planen var så här: Maken lämnar Stockholm kring lunchtiden för att anlända till hemstaden och sedan cykla hem och hämta min deklaration och sedan cykla tillbaka in till centrum och deklarera åt mig. So far, so good. Men vid 14.30 kom det ett sms från honom: ”Sitter fast med tåget eftersom en bro är avstängd. Hinner nog ändå hem”. Panik igen. Vad händer om han inte hinner hem i tid? Det var för sent för mig kunna agera alls längre. Allt hängde på om maken hann fram i tid eller inte. Kl. 15.34 kom det ett nytt sms: ”Allt är klart. Jag hann”. Puh! tänkte jag, men historien är inte helt slut ändå. Något senare kom det ett nytt sms där det stod: ”Du är med i lokaltidningen”. Visst, tänkte jag lite sarkastiskt. På svarta listan över idioter som inte deklarerar… Utskämd över hela länet. Men när jag kom hem visade det sig att en journalist råkat befinna sig vid brevinkastet till skattehuset och intervjuat min make som gladeligt berättat hela historien för honom. Något senare kom det också ett reportage om maken som deklarerade i sista sekunden åt sin hustru. Vad vore livet utan lite vardagsdramatik?
