Fredag den 13

Usch vilken dag!!! Hör här:

kl. 07.35: upptäcker att mobilen är helt urladdad.

kl. 08.05: krockar med ett rådjur eller en hjort på väg till jobbet. Eftersom jag inte har varken mobil eller något att döda djuret med beslutar jag att åka den korta biten som är kvar till jobbet för att höra mig för hur jag ska agera härnäst.

kl. 08.15: något darrig i knän och inombords berättar jag för några kollegor att jag krockat.

kl. 08.20: pratar med polisen och meddelar att jag kört på ett djur samt var olyckan skedde. Meddelar också att djuret antagligen lever fortfarande.

kl. 08.40: springer runt med en kollega för att försöka hitta platsen där jag krockat så att jag kan märka ut den. (Det var inte det lättaste kan jag meddela. Jag skulle vara ett uruselt vittne om jag skulle varit med om ett grövre brott.)

kl. 08.55: Ringer polisen igen från min kollegas mobiltelefon eftersom de vid förra samtalet meddelat oss att de skulle skicka en polisbil till platsen och att vi skulle stanna kvar tills den kommit. Den kommer aldrig varför vi ringer upp dem igen. Får tillstånd att lämna platsen.

kl. 09.10: Tillbaka i skolan. (Jag måste säga att mina elever är helt underbara. Alla satt stilla och tyst och jobbade med grammatik. Som en kollega uttryckte det: ”Jag skulle betala för att få ha en sådan klass som den klassen.”)

kl. 09.30: Förmiddagsfika. Känner mig fortfarande lite darrig. Berättar för alla hur olyckan skett och att jag har bilden av ett hjortdjur som låg på rygg i dikesrenen och sprattlade med alla fyra benen i luften på näthinnan.

Resten av förmiddagen förlöper utan anmärkning.

kl. 13.15: Medarbetarsamtal med min chef. Vi kommer bra överens och samtalet går bra. Hon meddelar mig att de behöver mig på nybörjartyskan. Hurra!! Något positivt i alla fall.

kl. 14.15: Pratar med en av mina kollegor angående mina mentorselever som kom till mig efter min kollegas lektion med dem och var upprörda eftersom de tyckte att min kollega hade kränkt dem genom att på biologilektionen ”bara prata om islam och Koranen och inte om biologi”, som eleverna själva uttryckte det. Min kollega förstår inte alls vad jag menar utan svarar att ”vi ska sluta behandla dem med silkesvantar […] eleverna är hjärntvättade och jag vill väcka dem lite”.

kl. 15.00: Min mentala ork är helt slut så jag beslutar mig för att åka hem.

kl. 15.15: Upptäcker på parkeringen utanför arbetsplatsen att bilen är mer skadad än jag först sett.

kl. 16.00: Äntligen hemma igen.

Väl hemma igen höll jag mig inne och gick inte ut mer. Men jag kan konstatera att man/jag inte är speciellt pålitlig när det gäller att peka ut var något har hänt. Det ironiska i det hela är att jag dagen innan (dvs. torsdagen den 12) pratat med eleverna om att fredag den 13 är otursdagen och att vi får hoppas att vi kommer att överleva till lördagen. Jag vet inte vad de tänkte när en kollega kom in i klassrummet på fredagsmorgonen och talade om att läraren krockat med ett hjortdjur.