Humor
Varje morgon innan jag stiger upp ligger jag kvar i sängen och gosar lite med kudden och lyssnar på lokalradion. Varje morgon har de en fråga på facebook och härom morgonen hade de ställt frågan: Vad är humor? Det har gått några dagar sedan dess och jag har funderat på vad jag tycker är humor, vad jag skrattar åt. Jag har länge trott att jag är totalt humorbefriad men jag har just upptäckt att det är fel. Jag skrattar bara inte åt allt som är roligt. En del människor tycker att lyteskomik är kul och skrattar åt någon som skämtar på andra människors bekostnad. Men mitt skratt åt sådana skämt fastnar i halsen.
Däremot tycker jag att det oväntade är väldigt roligt. Det är t ex hysteriskt roligt med djur som gör bort sig. Inte sådana situationer där människor har regisserat dem så att de gör bort sig utan när de själva råkar ut för oväntade saker. Katter är roliga i sådana situationer. De är så kontrollerade och stolta och har så stor prestige i vanliga fall att det blir extra tydligt med dem när de gör något de inte räknat med. De ser så roligt bortgjorda ut. Man riktigt ser hur de liksom skäms och kontrollerar så att ingen har sett dem för det skulle bli dubbelt pinsamt.
Människor som kan tolka och dra nytta av situationer och därigenom också säga eller göra något helt oväntat är också roliga. Det kan handla om någon som läser av en situation på ett sätt som ingen annan har tänkt sig och som därför också kan komma med en helt oväntad replik.
Jag skrattar också åt sådant som jag känner igen mig i. Ett av avsnitten i första säsongen av Solsidan visar Mickan i vardagsrummet och hela vardagsrumsbordet är fullt med fjärrkontroller. Hon vill sätta på TV:n och försöker med flera fjärrkontroller innan hon lyckas hitta den rätta. Innan hon lyckas sätta på TV:n har hon både öppnat och stängt garagedörren och flera andra saker händer eftersom hon väljer fel fjärrkontroller (jag tror hon lyckas hissa upp och ner med persiennerna och tända och släcka taklampan också). När jag flyttade ihop med min nuvarande man flyttade jag från ett vardagsrum med 1 fjärrkontroll som skötte alla kommandona till TV:n (det gick att sätta på TV:n och stänga av den, höja och sänka volymen mm) till ett TV-rum med minst 4 fjärrkontroller, alla för olika funktion till TV:n. Jag kände igen mig i Mickans situation i Solsidan och skrattade gott åt detta.
Vad skrattar du åt?